En oförglömlig födelsedag

Egentligen utspelar sig denna episod dagen efter, men det spelar ingen större roll.
Jag fyllde 30 år sommaren 1999, och på besök hade jag mina goda vänner Pernilla och Robban från Gotland. Vi satt och åt frukost när telefonen ringde. Det var min svägerska Mona som ringde och sade att Nomad var lös, och höll på att jaga Kerstin i stohagen. Kerran var då två år, så ni mår tro att jag fick bråttom iväg.
Jag for iväg med en rivstart, lämnade Pontus hos de andra, och hade hjärtat i halsgropen under hela vägen till Pitan. När jag kommer åkandes förbi hagarna, ser jag alla hästar gå och beta i lugn och ro, allt är lugnt och fridfullt. Nåja, det kanske hade lugnat sig tänkte jag. Då jag kom närmare huset, såg jag att Jajja, Helen, Ammi, Tessan och Helena sitter framför huset runt bordet, och fattar om möjligt ännu mindre. När jag kliver ur bilen och går dit, märker jag också att de har mycket märkliga kläder på sig.
Då börjar jag inse att jag troligtvis blivit lurad!
När chocken börjat lägga sig lite, klämmer de på mig en massa chica kläder, såsom stayups, nattlinne, slöja och ögonbindel. Nu börjar jag verkligen ana ugglor i mossen. Jag vet att jag sade, att vad som helst, men hoppa bungyjump gör jag inte!
In i Monas bil, och iväg på krokiga vägar. Jag hörde talas om att vi körde tre varv i någon rondell någonstans, Så här i efterhand kan jag meddela att det var alldeles i onödan för jag hade tappat bort mig långt innan.
Till slut stannade bilen, och jag skulle försöka lista ut var vi var. Det enda jag kunde urskilja var att det luktade häst: Jag fick sen äran att bedöma rörelser på en häst som jag hörde steg efter, fortfarande med ögonbindeln på.
När jag sen fick använda händerna och undersöka objektet med hjälp av dem, konstaterade jag snart att det var en fjording. Manen skvallrade om det.
Därpå följde en 1,5 timmes uteritt på Billby Gård i Sigtuna, dit de hade tagit mig via vissa omvägar. Till saken hör också att det säkert var fem år sedan sist jag satt på en hästrygg, men jag fick stallets snällaste häst, så det gick bra. Dock behövde jag inte ha ögonbindeln på under ridturen.
Tack tjejer för denna dag kan jag säga så här i efterhand. Det var en urrolig present!