Allgunnns Opal G (Palle kallad) blev en värdig efterträdare till Karens G. Här gjorde jag mitt (hitintills) enda avsteg från min ideologi att bara använda avelsdjur som saknar welshinslag. Detta för att jag var så väldigt förtjust i Palle som individ.
Även detta är en otroligt lätthanterlig och okomplicerad hingst. Var det några små barn som ville borsta eller rida, så var det alltid Palle som fick ställa upp. Snällare fanns inte i mitt stall.
Det roliga med honom var det, att han var en mycket bra och bussig körponny. Vi fuskade i lite körtävlingar med blandade resultat. Inte hängde det på hästen ialla fall. Med sina framstående rörelser och sitt stora hjärta, gjorde han så gott han kunde. Att sen inte kusken motsvarade hans kapacitet kan knappast ligga honom till last. Kul hade vi i alla fall! Fast kanske inte så mycket den gången, när vi skulle åka till Gotland och tävla, Jajja och jag med respektive familjer.

Väl framme var Palle halt. Jag skulle provköra lite kvällen innan start, för att se om det gick att värma ur. Jajja åkte med, jag körde vilse, med en "liten" tur på två timmar med ofräsch häst i begynnande mörker. Till historien hör också att vi i Lojsta åkt ifrån Jajjas fyramånaders, hungriga bebis, samt min allt annat än hästintresserade sambo, som tillsagts att börja med maten, för vi är strax tillbaka……
Jag lovar att vägen mellan Linde och Lojsta aldrig känts så lång som då. Som tur var blev det inga men på varken bebisar, häst eller relationer, men ingen start heller.
När jag sedan väntade vår son Pontus, beslöt jag mig för att försöka sälja Palle. Jag misstänkte att det skulle bli fullt sjå ända, vilket visade sig bli fallet. Det var dock med saknad, då det var förbaskat kul med en sån trevlig tävlingskompis i stallet.